
Dagens nyhet att prinsessan Madeleine och Jonas har gått skilda vägar har väl ingen missat. Måsta vara väldigt jobbigt att vara i den situationen när man blir dels bedragen och får sitt förhållande uthängt inför hela världen. Tycker verkligen synd om henne, om det nu stämmer att han har bedragit henne.
Har ingen förståelse längre eller har nog aldrig haft varför man bedrar den man lever tillsammans med. OM förhållandet nu är så dåligt, varför bryter man inte innan man gör något annat? Varför tänker man inte ett steg längre att det sårar den man bedrar och kanske även sårar den man träffar istället, som man kanske också lurar? Är man ovanligt korttänkt, respektlös, ego, iskall? Eller kanske rentav......sjuk om det pågår hela tiden, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Ja....det är bara mina egna funderingar.
Tycker det är väldigt bra gjort av Madeleine att rätt och slätt "dumpa" Jonas om det har gått till som pressen skriver. Varför ska man egentligen förlåta otrohet? HUR ska man kunna glömma det? Vad är det som säger att det inte händer igen? Jag säger igen det som jag tog upp i ett annat inlägg; Händer det upprepade gånger dessutom med flera, under en längre tid och personen i fråga inte gör något åt sin sjukdom, som det då faktiskt är, då finns inget att tveka på. D R O P I T! Stannar man ändå är man mer medberoende än man någonsin kan förstå.
Tycker man blir ganska t r ö t t på alla dessa otrohetshistorier som cirkulerar, både bland kändisar och i andra närmre kretsar. Är det inte bättre att ta vara på det man har? Eller göra något åt förhållandet innan man går vidare...
I morgon ska jag åka iväg på en superrolig "utflykt"! Känner mig som ett barn kvällen innan julafton...;)
Sov gott!
Adela