NÄR LIVET ÄR SOM BÄST & FUNDERINGAR...

....Ja det vill jag lova att det är just nu, när man får ta dagarna som de kommer...

Sommaren skvalpar förbi på ett skönt sätt och det är första gången på många år 

som jag upplever att sommaren känns lååååång;)

Jag hoppas att det mest beror på att jag lärt mig lite mer att vara i nuet...

Några skööööna dagar har passerat och det slår mig hur BRA jag har det då;)

Läste någonstans att någon inte orkade läsa "feelgoodbloggar" för att allt är så perfekt?
Så är det ju i och för sig inte, det vet vi nog alla.
Livet har ju sina up and downs och då gäller det att fånga de bra stunderna och inte bara låta dem passera...;) Alla upplever vi ju motgångar, sen är vi nog olika hur vi hanterar dem
Alltid lär vi oss något;)

Tänker i princip alltid som min fina vän lärde mig:
"Allting är precis som det ska vara, just precis nu"

En skön tanke både när livet är upp men även ner.

Tycker artikeln nedan som Alex Schulman har skrivit är så bra!
Läs den;)

" Det finns inget löjligt med att fånga dagen

Rymden ger mig ångest. Jag försökte utveckla varför­ i ett tv-program häromdagen.

  Jag sa att jag inte var alldeles bekväm med det faktum att om jorden var stor som en brödsmula så var universum stort som en fotbollsplan.

Ett par dagar senare fick jag ett mejl från en vänlig astrolog, som berättade att jag tagit ­miste: Om jordens bana runt solen motsvaras av bokstaven O i den här texten, så är vår galax lika stor som Nordamerika. Och, tillade han: ”Det finns ­miljarder och åter miljarder galaxer i vårt ­universum.”

Den känslan, att begripa­ att det inte går att be­gripa,­ det är som att falla fritt. Det kan få mig att må ­oerhört dåligt.

Men det är nog inte avstånden i rum som stör mest med universum. Det är avstånden i tid. Universum är 13,7 miljarder år gammal. Det är en siffra som inte skrämmer, den är så ofattbar att den inte ens fäster. Men lek med tanken att man komprimerar hela universums historia till ett enda år, där big bang korresponderar mot den första sekunden av nyårsdagen och nutid är den sista sekunden av den 31 december. Det ger vid handen att vår galax skapas i mars månad. Dinosaurierna utplånas från jorden den 29 december, bara två dagar ­före nutid.

Men det mesta som rör oss sker den 31 december, på nyårsafton. Klockan 23.54 uppstår människorasen på planeten jorden. Klockan 23.59.50 byggs pyramiderna. En sekund före midnatt – Columbus upptäcker världen.

Mänskligheten har alltså­ funnits i universum i sex ­minuter under universums­ levnadsår. Och om nu mänskligheten som sådan är så fullständigt obetydlig – hur obetydlig är då inte jag, bara en liten bokstaven A i det stora alfabetet.

Hur ska man hantera den blinkning av en sekund som man själv lever i den här världen. Hur ska man göra den här explosionen av ett liv på minsta sätt betydelsefullt? Ett av 2000-talets allra mest hånade och förlöjligade uttryck är ”carpe diem”. Jag tror att det är dags att ta tillbaka det från ironikerna. Det gäller att fånga dagen, därför säger jag detta numera gravallvarligt och helt utan ironisk krökning på överläppen: Vi lever inte en dag. Vi lever inte ens i en sekund – vi lever i 0,16 sekunder av det kosmiska året. 

Det gäller att fånga den tiondelssekunden.

Carpe diem! "